Gymnasiet

15 februari, 2011

När jag var i Uppsala för några veckor sedan träffade jag på en gammal klasskamrat från gymnasiet på den skotska puben vid Uppsala Hotell. Och självklart började vi prata om det enda vi hade gemensamt: Våra tre år på Specialutformat datorprogram (SDA).

Jag vet inte vilken signal SDA ger till folk som hör namnet, det är ju inte ett ”vanligt” gymnasieprogram (ordet specialutformat var där av en orsak), men i kort skulle jag nog likna det vid ett el-program utan arbetsmarknadsanknytning. Det var åren kring milleniumskiftet när det här med ”data” var hett och nytt. Och förutom mecka med datorer fick vi lära oss så banala saker som att ta ”datakörkort” och ratta office-paketet, som båda skulle vara våra nycklar till arbetslivet. En kurs i Word, en i powerpoint och en i excel med en lärare som kunde mindre än vi elever.

Hälften av klassen skolkade stora delar av veckan och många av dem hade olika typer av problem. I ettan fick jag se min första drogpåverkade människa när en kille i klassen kom till datorkommunikationslektionen påtänd och aggressiv. Vår lärare vågade inte göra någonting. I tvåan blev vår samhällslärare sextrakasserad av två andra killar i klassen som sedan fick byta skola. I trean började en kille i klassen prata om att ta livet av sig och vi andra ”skvallra” för sjuksystern. Och vad jag vet lever han än.

Det var under gymnasietiden som jag debatterade med ”nazisten” om alla människors lika värde, och tjejen från Livets ord la sig i vår diskussion och stod på min sida. ”Det finns ingen värdeskillnad på människor i Sverige och de utanför.” Sedan gick diskussionen över till homosexuella och som i ett kast gick tjejen från Livets ord över till ”nazistens” sida. ”Homosexualitet är ju en sjukdom som måste bort.”

Av de här 25 människorna har idag 10 högskoleexamen
1 har dött
4 är arbetslösa
1 är alkoholist
Minst en röstade på SD i senaste riksdagsvalet
2 har gift sig
3 har skaffat barn

Perspektiv.

Postat i Allmänt | Inga kommentarer »

Främlingsfientlighet och vargdebatten.

4 november, 2010

Alla som känner mig lite grann vet ju om att rovdjursfrågan är något jag brinner för. Inte så mycket för att jag har en åsikt (för det har jag) utan för att den är så mycket större än just en fråga om en viss djurarts existensberättigande eller ej.

Av en händelse hamnade jag på en vernissage i Gamla stan där konstnären Pernilla Nyman ställde ut. Utställningen heter ”Dalahäst” och var ett roligt och tänkvärt inlägg i vargdebatten. Pernilla Nyman, som själv är ifrån Dalarna, har  bland annat skrivit texter och löpsedlar och målat tavlor där hon bytt ut vargen mot dalahäst. Resultatet är mycket lyckat och hon lyckas, med detta till synes enkla grepp, avväpna många av de argument som antivarg-rörelsen rör sig med. Speciellt lyckat är motivet med Jimmie Åkesson under parollen ”Dalahästar ut ur Sverige”.

För nästan ett år sedan, några månader innan vargjakten i vintras drog i gång, gjorde jag tillsammans med två kursare en granskning av bilden av varg i medierna. Vi ville främst granska vilka myter av vargen som reproducerades som sanningar i artiklar och insändare. Resultatet var att många myter, som att vargen är farlig för barn, vargen är utplanterad av staten för att djävlas med ”vanligt” folk och att vargstammen växer explosionsartat, lever och frodas i vargreviren.

Motståndet och skräcken för varg går mycket att likna vid rädslan för invandrare. Precis som landsbygdens jägare lägger skulden på staten och Stockholm för att de måste stå ut med vargen i sina landskap skyller Sverigedemokraterna invandringen på ”Stockholm.” Den ”misslyckade” integrationspolitiken ”drabbar” inte de som beslutat om den, lika lite som riksdagen som röstat för en växande vargstam behöver bry sig om sina egna barn som vargen vill äta upp, tycks vara argumentet.

Ännu intressantare blir det när man läser i jägartidningar från 70- och 80-talet (då vi inte hade någon vargstam i Sverige). Istället för vargen var det samerna som målas ut som det stora hotet. Genom att de har en särskild lagstiftning som slår fast deras rätt som ursprungsbefolkning att handha och driva renar kunde de hålla stora delar av sina renskötselområden fria från jägare. Vilket såklart gjorde de som ville ”viltvårda” djurlivet förbannade, och staten stod för en gång skull på samernas sida. Staten gjorde som alltid allt för att jävlas med sina ”svenska” landsbygdsmedborgare.

Intressant är att även här står Sverigedemokraterna och landsbygdens jägare på samma sida. Enligt SDs principprogram har ”Samerna har etniska privilegier som ska avskaffas.”

I inre Norrland är i princip alla medborgare diskriminerade. Det ligger i vår ideologiska profil att vi inte ska ha några etniska rättigheter, förklarar partiordföranden Jimmie Åkesson för SvD som orsak till att riva upp lagstiftningen.

Håll utkik efter utställningen Dalahäst!

Läs en intervju med Pernilla Nyman i Dalademokraten.

Läs en debattartikel om SD och samer på Newmill.

-Tanken med utställningen är att sätta fokus för debatten om

Dalahästens rätt att få leva fritt i våra skogar eller om den ska

utrotas från svensk mark. Det är upp till betraktaren att diskutera och ta

ställning, säger konstnären Pernilla Nyman

-Tanken med utställningen är att sätta fokus för debatten om

Dalahästens rätt att få leva fritt i våra skogar eller om den ska

utrotas från svensk mark. Det är upp till betraktaren att diskutera och ta

ställning, säger konstnären Pernilla Nyman.

.

Postat i Jakt och jägare, Kultur, Politik | 2 kommentarer »

Hjälmtvånget

20 oktober, 2010

Läste i SVD om Sölvesborgs kommun som väntas rösta igenom obligatorisk cykelhjälm för sina anställda. Undrar om de tänker betala hjälmar åt sin anställda också. Vill de ha 100% hjälmanvändning borde de satsa på den ”hjälmlösa” hjälmen för de som inte vill förstöra frisyren.

Postat i Allmänt | Inga kommentarer »

Sanningen om kulturministern

4 oktober, 2010

Under valrörelsen tornade en fråga upp i Kultursverige. Vill kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth byta namn på kultur till underhållning? I tidningen Stockholm City var en av de stående frågorna i avsnittet ”Kulturbikten” (där kända svenskar fick frågor om deras relation till kultur och politik) så här:

Ett klipp som spred sig snabbt på Facebook och i bloggar. Till sist tröttnade kulturministern på vad hon menade som ett påhittat påstående och kontaktade Citys redaktion för att dementera och förklara sig. I dagens City finns således en artikel med kulturministern där hon får chans att förklara vad hon egentligen sagt och vad hon egentligen menat.

Var kommer då det här påståendet ifrån?
Det var den 13 oktober 2009 som ministern under en presslunch med TT spektra sa följande om begreppet kultur.

– Det leder tankarna till symfoniorkestrar och sådan som alla kanske inte är intresserade av. Men om man bryter ner ordet till bibliotek, kulturskolor och konsthallar i stället för att kalla det kultur, då tror jag kulturen kan bli en valfråga.

Det blev notiser i ämnet i alla TT-tidningar (som länstidningen) inslag i Kulturnyheterna på SVT och till exempel Värmlandsfolkblads nöjesblogg tog upp det hela.

Sörmlands nyheter skrev så här.

Frågan ”skojades” även med i TV4

Sedan hände inte mer och debatten tystnade.

Till december 2009 då det genomfördes en kulturdebatt i riksdagen och kulturministern yttrade sig igen och som citeras  i Citys artikel.

Under mina tre år som kulturminister har jag noterat att begreppet kultur ofta skapar problem. Det uppfattas alldeles för ofta som något svårtillgängligt och något ”fint”. Men om man pratar om bibliotekens öppettider, eller konstverket som ska placeras bredvid busstationen eller filmer som ska komma på bio så visar det sig att engagemanget är stort.

Kulturnyheterna var också där och refererade debatten.

Lena Adelsohn Liljeroth har alltså konsekvent fört den här linjen om att inte vilja prata om ”kultur”, utan gå in på mer konkret vad kulturen handlar om. Det här som ett försök att tillgängliggöra kulturen och kulturdebatten för det som KD skulle kalla ”verklighetens folk”. Kultur ska vara lätt att ta till sig och brett förankrat hos vanligt folk, menar moderaterna. De står helt enkelt för en lättsammare syn på kultur än tidigare regeringar. Ändå kontaktar ministern City och vill dementera sin syn på ”kultur”  som ”underhållning”.

I intervjun med City säger hon så här:

När orden går från mun till mun blir de till slut sanningar (…) Det jag menar är att människor i allmänhet har en god koppling till biblioteken, finner offentlig konst, graffiti och dans intressant – men man kallar det inte vid samhällsbegreppet kultur. När människor säger att kultur inte är en viktig fråga rymmer detta inte hela sanningen. Det har jag försökt att förklara när jag möter journalister men många har valt att tolka det som att jag tycker att det är ointressant. Möjligen avsiktligt.

Hon har alltså aldrig själv uttryckligen sagt att hon vill byta ut ordet kultur mot ordet underhållning. Men med hennes politik kommer det som kallas underhållning mer och mer benämnas som kultur. Till exempel säger Markus Hartmann, politisk sakkunnig på kulturdepartementet till Kulturnyheterna (13 oktober 2009) så här som förklaring på ministerns uttalande.

(…) Folk känner inte igen sig när de hör ordet kultur.
Men kommer hon prata mindre om symfoniorkestrar och Dramaten under valrörelsen?
- Hon kommer prata om det också, men mer om saker som ligger närmare folket.

Alltså uttryckligen: Moderaterna och kulturministern kommer prata mer om och till ”Verklighetens folk” och driva en kulturpolitik som är till för dem.

Citys citat som Lena Adelsohn Liljeroth ville dementera är alltså enligt min mening en marginell överdrift och inget att bråka om.

Postat i Kultur, Politik, journalistik | Inga kommentarer »

Prolog.

3 oktober, 2010

Det här är en blogg och nu tänker jag börja blogga.

Jag tänker skriva om saker som intresserar mig, som kultur, politik, samhället, medier och journalistik. Och om saker jag inte tycker om som, jakt, jägare, krist- och sverigedemokrater. Det finns säkert en hel del annat som också kommer dyka upp här som historier från mitt liv som snart utexaminerad journaliststudent som söker lyckan och arbete i Stockholmsområdet och bär på en stark längtan att komma utomlands, i någon form, på något sätt, någon gång.

Hoppas du som hittar hit finner det underhållande.

Postat i Allmänt, Okategoriserade | 2 kommentarer »